Daniel Sturesson´s blogg om politik & samhälle

I dagens DN kritiserar Barbro Hedvall försvarets rekryteringsmetoder. Det hon skriver verkar klart rationellt:

“I år får 7 000 personer grundutbildning och 135 000 får ett brev om att mönstra, hälften av dem kommer också att göra det under tvång. Låt i stället försvaret rekrytera som andra verksamheter med annons och lämplighetstest.”

Men det finns faktiskt en hel del saker som tyder på att det inte är så klokt som det verkar. Först och främst så är det inte alls så att hälften verkligen mönstrar under pliktkrav. Sanningen är att hälften under pliktkrav måste fylla i ett frågeformulär på nätet och att det sedan är ett antal av dessa som verkligen mönstrar. Jag har inga exakta siffror på hur många det är men det rör sig om ca hälften av de som fyllt i formuläret, och denna summa är ju inte statisk utan går att förändra. 

För det andra så är det trots allt en ganska liten del av försvarsbudgeten som går till mönstringen, och värnpliktsutbildningen överhuvudtaget, ca hälften går istället till materialinköp som inte alltid är så särdeles genomtänkta eller behovsprövade. I FInland utbildas mycket fler värnpliktiga än i Sverige men deras försvarsbudget är ändå inte så mycket större.

För det tredje så menar Barbro att vi ju lyckas rekrytera bra folk till utlandsmissionerna och därför är det självklart att vi kan ha samma förfarande för all rekrytering i försvaret. Det hon missar i den analysen är att det idag finns ett urvalsunderlag för rekrytering till utlandsmissionerna som bygger på att vi har (och har haft) en allmän värnplikt. En grundanledning till att vi har soldater på utlandsmissioner som har väldigt olika bakgrund och erfarenheter är att vi, till stor del pga. värnplikten, har en heterogen grupp människor som genomfört grundutbildningen och därför kan åka på en mission. 

Det kanske låter dumt att så många skall behöva svara på frågor på nätet och senare även mönstra, men det finns en del annat som är betydligt dummare. Inte minst det faktum att Försvarsmakten köpt 100 Jasplan som man aldrig använt och aldrig kommer att använda, när man nyligen gjorde en uppgradering av Jas-gripen så valde man att inte göra uppgraderingen på dessa 100 plan som kostat 250 miljoner kronor per styck. Dessutom så är en allmän mönstringsplikt (med en första sållning via nätet) en garant för att såväl den som drömmer om att bli fallskärmsjägare som den som vill bli lärare skall ställas inför alternativet att satsa ett eller flera år på Försvarsmakten.

Sammanfattningsvis så skulle man nog kunna säga om den allmänna mönstringen att det låter dumt men det är klokt.

Björn Körlof som är avgående generaldirektör för Pliktverket har gått ut med att han vill se en könsneutral mönstringsplikt. Det är goda nyheter som tyvärr kommer först när han är på väg att lämna sin tjänst.

Det finns de som uttrycker tveksamhet till en sådan förändring men min erfarenhet från att ha träffat hundratals värnpliktiga under min tid i Värnpliktsrådet är tydlig: Fler kvinnor som gör värnplikten är bra för såväl attityderna i försvaret som de värnpliktigas förutsättningar att nå utbildningsmålen.

Idag får alla 18-åriga killar ett brev från Pliktverket med anvisningar om att fylla i en undersökning på nätet om sin hälsa och förutsättningar för att göra militärtjänst, resultatet av dessa används sedan som underlag för att välja ut vilka som skall mönstra. För tjejer är det annorlunda, de får själva uppsöka den information de behöver för att kunna mönstra och det är inte alltid så lätt att hitta rätt direkt.

Jag tror att en könsneutral mönstring hade gjort stor skillnad på hur många kvinnor som gör värnplikten även om det inte finns något pliktkrav för kvinnor vad gäller själva militärtjänsten. Det är min erfarenhet att många bestämmer sig för att göra lumpen när de är på mönstringen. Så var det även för egen del, jag var inte så överdrivet sugen på 10 månader i grönkläder när jag äntrade Pliktverkets lokaler i Kristianstad för ca åtta år sedan men väl där så tänkte jag att det nog kunde vara en intressant erfarenhet, vilket det också var. Jag är övertygad om att det även är många fler tjejer som skulle vilja göra lumpen om de bara kom och mönstrade.

Så Björn; all heder åt dig och jag hoppas att din efterträdare lyssnar!

I Södertälje har politikerna beslutat att införa regler för hur många människor som skall tillåtas bo i en lägenhet i de kommunala bostadsbolagens fastigheter. I en etta skall högst 3 personer få bo, i en tvåa 4 och i en trea 6 personer.
Det är förvisso sant att Södertälje kommun har tagit emot väldigt många flyktingar och att bostadssituationen för många av dessa är inhuman men samtidigt så är det frågan om dessa regler kommer att vara till hjälp för någon. Utöver att förslaget är dåligt så är det en åtgärd som i bästa fall behandlar symptomen men som inte har något med grundproblemet att göra.

Jag är väldigt stolt över att vi i Sverige har valt att ta emot ett stort antal irakier som flyr från våld och kaos, något som bland annat uppmärksammats av TIME Magazine. Men självklart så innebär det också arbete för kommuner runt om i landet att ta emot och ta hand om de flyktingar som kommer, detta har lett till många olika diskussioner om vad som borde göras av vem.

Jag tycker att det är viktigt att man har ett både idealistiskt och praktiskt perspektiv i denna diskussion. Om vi utgår ifrån att det är rätt att Sverige tar emot flyktingar som undflyr farliga situationer, vilket jag tror och hoppas att de flesta instämmer i. Så kommer då frågan om var i landet de skall ges möjlighet att bosätta sig. Här har vi en konflikt mellan kommunalt självbestämmande och vad som är mest ändamålsenligt. Det finns åtskilligt med studier som visar på att det är lättast för nykomna invånare i ett land att bli delaktiga i samhället om de bosätter sig i en mindre ort och inte i områden där en majoritet av de boende har utländsk bakgrund. Samtidigt så är det tyvärr så att många av de kommuner som skulle kunna erbjuda bäst möjligheter för nyanlända flyktingar istället är de som är mest restriktiva med att ta emot flyktingar. Ännu tristare är att en av dessa kommuner är min egen hemkommun Klippan, där diskussioner har förts men trots försök från kd har ingen överenskommelse om mottagande nåtts.

Hur man skall lösa den här problematiken är definitivt en kvalificerad fråga, staten skulle ju kunna besluta om kvoter för varje enskild kommun men det skulle inskränka kommunernas självbestämmande och rent principiellt vara olyckligt. En bättre lösning är att man från alla olika håll i samhället sätter press på kommunerna som inte tar ansvar för flyktingmottagandet. Migrationsverket med Dan Eliasson i spetsen har gjort detta på ett lysande sätt genom att skriva ut vilka kommuner som inte tar emot flyktingar på verkets hemsida.

Men du och jag kan också ta vårt ansvar här. Om vi är många som skriver insändare och kontaktar våra lokala politiker och säger att vi tycker att vår kommun har ett ansvar för andra människor och att det är dags att vi tar det ansvaret så sätter vi en positiv press på politiker och tvingar fram en jämnare fördelning av flyktingmottagandet.

Jag är uppriktigt trött på att de som hörs mest i integrationsdiskussioner på tidningssidor och internetforum, är människor som tycker att alla skall sköta sitt eget och att vi inte har en moralisk förpliktelse att hjälpa människor oavsett var de härrör ifrån. Vi har alla en röst och det är sannerligen på tiden att vi använder oss av den!

Det diskuteras på flera håll om eventuella bojkotter av OS i Peking. De framsteg för mänskliga rättigheter som IOK sade sig hoppas på när det beslutades att Kina skulle få spelen, har inte kommit. Det avrättas fortfarande tusentals människor i Kina varje år och en av de främsta förespråkarna för mänskliga rättigheter i landet har försvunnit sedan han skrivit brev till den amerikanska kongressen om att förtrycket i landet snarare blivit värre de senaste åren. Lyssna gärna på Studio Ett´s reportage i frågan.

Samtidigt så har en konflikt mellan politiken och idrotten blossat upp på annat håll. I detta fall är det FIFA´s (internationella fotbollsförbundet) president Sepp Blatter som har gått i taket över att en spansk minister har försökt påverka när det spanska fotbollsförbundet lägger sina möten. Enligt FIFA så skall politikerna hålla sig borta från de nationella fotbollsförbundens verksamhet och Blatter är inte sen med att varna för konsekvenser. Om den spanska regeringen inte ändrar sig så kan de spanska klubblagen stängas ute från Champions League och, ännu allvarligare, det spanska landslaget portas från EM i sommar.

Min gissning är att det inte finns någon politiker i det fotbollstokiga Spanien som skulle vilja hållas ansvarig för att något sådant händer så de lär nog snällt foga sig efter Blatters varningar.

Sepp Blatter skall enligt SR ha kommenterat det hela med att “FIFA har fler medlemsländer än FN och är dessutom mäktigare”. Ett uttalande som iofs kanske säger mer om Sepp Blatters självtilltro än något annat, men incidenten blir intressant när den kopplas till OS-diskussionen. Jag är som sagt inte övertygad om att en bojkott eller ens hot om en sådan skulle vara en god idé, men de som menar att idrotten inte kan påverka politiken bör nog ta sig en funderare eller slå en signal till Sepp Blatter.  

SvD´s Maria Abrahamsson slår idag huvudet på spiken och lyfter fram några av de tydligaste luckorna i Sverigedemokraternas politik. Nämligen deras vana att låna friskt från vitt skilda partiprogram för att attrahera alla väljargrupper på något sätt. Samt det faktum att den enda röda tråd som egentligen går att hitta i deras sammantagna politiska tyckande är att de vill hindra invandringen och gärna repatriera (på ren svenska: skicka tillbaka) de människor som redan kommit till Sverige från olika länder.

Det är ganska kul att följa hur de i praktiken driver sin politik i min hemkommun Klippan, där de fick 8,1 % av rösterna utan att driva någon särdeles omfattande valkampanj. Deras motioner hittills har rört sig om intressanta och relevanta förslag som till exempel:

- Stryk de kommunala bidragen till en albansk förening som får en liten summa pengar varje år enligt precis samma premisser som alla andra föreningar i kommunen. (Avdelning: Lagstiftningen skall vara generell och lika för alla?)

- Bygg en upplyst cykelväg mellan Klippan och Ljungbyhed, en sträcka på 12 km, utan något finansieringsförslag.
(Avdelning: Det är tanken som räknas)

- Fullmäktige föreslås besluta att uppmana kommunstyrelsen att de i sin tur skall kontakta polisen för att berätta för dem att de skall se till att lagstiftningen om fyrverkerier skall följas. (Avdelning: Det kommer förhoppningsvis inte som en överraskning för polisen att de skall upprätthålla lagen).

Jag vet inte om det var denna typ av frågor som deras väljare kände att de etablerade partierna inte drev tillräckligt starkt. I mina ögon framstår det som att sd är ett parti som vinner på att inte synas. När det de i praktiken gör och tycker inte syns så kan människor som är besvikna på riksdagspartierna fästa sina förhoppningar på sverigedemokraterna. 
Sd´s taktik i kampanjsammanhang är ofta att ställa massa frågor, och det är bara att konstatera att det finns många som kan instämma i frågeställningarna men det bör rimligen inte vara så många som kan instämma i deras förslag till lösningar.

Hej!

Det finns nog många som tycker att ytterliggare en blogg är det sista världen behöver, och jag har nog varit en av dem tidigare. Men det är bara att konstatera att det finns få sätt som är bättre för att nå ut med ett budskap och jag sällar mig därför till skaran av bloggare och hoppas att du som läser får ut något av det.

Kommentera gärna!

Ha en fin dag!

Daniel