Daniel Sturesson´s blogg om politik & samhälle

Droger på internet är lättillgängliga men lika riskfyllda som rysk roulett, enligt dagens DN. Det är alltid positivt när det lyfts fram hur farliga droger är oavsett vad en del vill göra gällande. Det är däremot desto tristare att se hur dubbeltydigt budskapet från olika delar av samhället ofta blir när det gäller droganvändande. 

För samtidigt som det från flera håll lyfts fram faror och risker så är flera av de människor som många unga ser upp till, som exempelvis Amy Winehouse och Pete Doherty tydligt drogberoende. Men trots deras missbruk så får de fortsätta i stort sett som vanligt och ges lite av en gräddfil undan många av de konsekvenser som deras agerande borde få. Detta är ju självklart negativt för alla unga som riskerar att få en osunt positiv syn på droganvändning men det är ju dessutom ytterligt negativt för personerna Pete och Amy som ju inte verkar må så särdeles bra.

Det är för mig både tragiskt och förvånansvärt att skivbolag och konsertarrangörer struntar fullständigt i att en del av de artister som de anlitar har allvarliga missbruksproblem. Om jag själv hade haft ett allvarligt drogberoende så skulle jag önska att min arbetsgivare markerade ordentligt och såg till att jag hamnade i rehabilitering, det finns ju dessutom lagkrav i Sverige på att en arbetsgivare i en sådan situation skall göra en rehabiliteringsutredning. Men allt sånt verkar skivbolag glömma bort. Mer likgiltiga arbetsgivare får man nog leta efter.

Nu vet jag att man lätt kan framstå som moraliserande och mossig när man kritiserar droganvändande bland artister, men vi borde nog alla ställa oss frågan vad vi skulle tycka om någon vi älskade fick förstöra sitt liv genom missbruk utan att deras arbetsgivare lyfte ett finger.

Missbruk är nämligen negativt för dig själv oavsett vad du heter. Jag är övertygad om att Amy Winehouse skulle må mycket bättre av att läggas in på rehab än av att fortsätta sjunga “No, no, no”.

Nu har officeren som gjorde anmälan tydligen utsatts för påtryckningar och “på olika sätt tvingats till tystnad”. Det är anmärkningsvärt men tyvärr är jag inte så särdeles förvånad. Min erfarenhet från att ha jobbat med värnpliktiga runt om i landet är att kårandan är stark på de flesta regementen, men på de “hårdaste” förbanden är den väldigt stark.

Jag minns väl när en värnpliktig på samma regemente som den aktuelle officeren kommer ifrån blev hotad med en pistol av ett befäl under en övning 2002. Händelsen blev känd och befälet fick av personalansvarsnämnden sju dagars löneavdrag. Ja just det sju dagars löneavdrag för att ha knackat ett troligen skarpladdat vapen mot en underordnads hjälm och sagt “skall jag glocka dig?”. Än mer absurt blev det av att dåvarande regementschefen till media sade att man nu verkligen “satt ner foten” mot den typen av beteende på regementet.

I ett civilrättsligt mål hade det rört sig om grovt olaga hot vilket kan ge fängelse i några år. Men ingen av de närvarande ville anmäla, det var ju bara på skämt och så vidare. Kontentan var att officeren fick ta sina sju dagar utan lön och i övrigt fortsätta som vanligt.

Jag är en stark anhängare av att vi hjälper människor i länder där fred och stabilitet är en bristvara genom att skicka fredsbevarande, eller vid behov fredsframtvingande, trupper till konflikter. Jag är också övertygad om att de trupper vi har utspridda i världen gör ett väldigt bra jobb. Men när då något går fel så är det bara så förbenat viktigt att detta kommer upp i ljuset för att vi skall kunna behålla vår trovärdighet.

Jag hoppas ÖB kommer att på allvar ryta till både internt och externt och säga att trakasserier mot den som påtalar felaktigheter är absolut oacceptabelt. För vi vill väl inte att en oskriven lag i försvaret skall lyda: Tuffa soldater anmäler inte. 

KDU Östergötland skrev i ett internt dokument att könsrollerna är “Att könsrollerna är resultatet av tusentals år av visdom”. Detta har uppmärksammats av politikerbloggen och sannolikt kommer det att uppmärksammas på ännu fler håll framöver.

Enligt ordföranden för distriktet så är det bara ett skämt. Jag tror förvisso att det var ett skämt, men samtidigt menar jag att det är allvarligt att ens skämta om en sån sak. Ella Bohlin har föredömligt nog redan varit ute och kritiserat uttalandet. Det gör hon rätt i, korkade skämt som detta är precis det som skapar en negativ bild av vårt förbund hos en del människor.

Det är trist och visar med pinsam tydlighet att vi fortfarande har en del att göra med jämställdheten i KDU.

Och resultatet är positivt, hela 80% av de tillfrågade tycker att individer och samhälle har ett ansvar för att aktivt minska sin klimatpåverkan. Jag hoppas att så många som möjligt nu också kommer på lördag och får bra tips om vad de kan göra. 

Svd har en artikelserie om raggning och närhet i relationer. Först ut var en kille som ger kurser i pick-up (eller raggningsknep helt enkelt). Idag intervjuas en professor och en journalist om varför vissa söker kvantitet i relationer snarare än närhet.

Den typen av “tänka efter före” hållning verkar ganska så obefintlig i pick-up kulturen. En dansk författare skrev en gång: “Leta inte efter någon att gå till sängs med, leta istället efter någon som du vill vakna upp bredvid”. Vore nog inte så fel om pick-up folket tog åt sig lite av den tanken.

Jag har tyckt mycket väl om Axén Olin sedan jag bodde i Stockholm för ett antal år sedan och önskar att att hon hade kunnat fortsätta. Men jag är samtidigt övertygad om att hon gjorde rätt val. Men en sak som alla bör ta sig en funderare över är: Om vi vill att politiker skall kunna leva som de lär, är det då rimligt att det sätts så höga krav på deras tillgänglighet att de inte kan hinna med det som de vill unna andra?

Läs mer om Axén Olin på:
SVD
DN

Venezuelas Hugo Chavez är enligt e-mail som hittats i en dator tillhörande den avlidne FARC ledaren Raul Reyes en riktig polare till vänstergerillan i Colombia. Enligt Der Spiegel´s engelska websida har en hel del otrevligheter om Chavez kommit fram efter det att colombianska soldater kom över datorn för några veckor.

Efter att Hugo Chavez hamnat i fängelse på tidigt 90-tal så fick han pengar från FARC för att klara sig och kunna bygga upp ett politiskt nätverk. Sedan Chavez blev president i Venezuela för 10 år sen så har samarbetet utvecklats avsevärt. Mycket av de droger och vapen som FARC får tag i smugglas över gränsen från Venezuela och det finns i datorn uppgifter om en eventuell gåva från bland andra Chavez till gerillan på i runda slängar 300 miljoner dollar. Sedan Chavez tog över styret landet så har droghandeln över landets gränser inte minskat - tvärtom är Venezuela “the drug trafficking mecca” enligt en colombiansk narkotikaboss vid namn Luis Hernando Gomez Bustamante som arresterades förra året. 

Nu kanske ingen blir så förvånad över att jag inte är så förtjust i vare sig FARC eller Chavez men tyvärr så finns det alldeles för många som har helt andra åsikter. Vänsterns studentförbund klädde hela Lund i idol-affischer med Hugo Chavez förra året och bjöd in till öppna möten om den socialitiska idealstaten Venezuela. När de svarade på kritik i den lokala studenttidningen så blev det bara pinsamt uppenbart att de så gärna vill ha en kommunistisk hjälte att se upp till att de ignorerar alla komprometterande fakta om personen.

För drygt trettio år sedan hyllade svenska ungdomar med vänstersympatier blint Albaniens diktator Enver Hoxha, uppenbarligen har inte så mycket hänt sedan dess.