Fördomarna som skiljer oss åt
Ett ungt par från Helsingborg har anmält färjebolaget Scandlines för diskriminering. När Soheir ville köpa cigaretter till både sig själv och pojkvännen fick hon ett nej trots att svensken före i kön fick köpa dubbelt så många utan problem.
Soheir fick gå och hämta pojkvännen för att få köpa två paket, trots att det återigen var en svensk före i kön som köpte flera paket själv. När Soheir och hennes pojkvän frågade kassörskan om varför det var så fick de dessutom förklaringen att personalen blivit tillsagda att vara tuffare mot just invandrare som köpte en massa cigaretter. Dessutom fick paret utstå diverse utfall mot invandrare i allmänhet inför flera kunder.
Huruvida det stämmer att Scandlines har något slags policy om att särbehandla människor efter härkomst vet jag inte, om så är fallet är det väldigt allvarligt och ett bra motiv för att välja öresundsbron framöver. Men samtidigt så reagerar jag kanske ännu mer på det bemötande som Soheir säger sig ha fått av personalen. För den typ av utfall och kommentarer som beskrivs i hd´s artikel är tyvärr alldeles för vanliga.
Man hör dem lite här och var, i en matkö, på en buss i fikarummet eller ute på stan - fördomarna som inte bygger på ett antagande om att människor som har en viss hudfärg eller bakgrund går att generalisera till grupper med vissa specifika (oftast negativa) egenskaper. Jag blir så ytterligt trött på det för jag tror att de flesta människor ser på människan som en individ i första hand snarare än ett anonymt ansikte för en etniskt formad grupp. Men samtidigt så kan vanliga kloka människor helt plötsligt komma dragande med åsikter om “invandrare” som om de vore någon slags homogen samling.
Jag skulle först och främst vilja hävda att det är väldigt svårt att hitta så särdeles många gemensamma nämnare för de så kallade “svenskarna”. Jag menar: Vad säger egentligen att jag har mer gemensamt med en person som har helt andra intressen och värderingar än jag bara för att vi är svenskar än med en person som har samma hobbies men är bosatt i Ukraina, Kroatien eller Iran? Vi som kommer från Sverige kanske pratar samma språk och kollar på samma tv-program men det gör ju inte oss så särdeles lika.
Och om det är svårt att hitta något gemensamt för gruppen “svenskar”, mer än språket då, så måste det ju vara in absurdum svårt att hitta likheter inom gruppen “invandrare”. De som invandrat till Sverige kommer ju för allt i världen från runt 200 olika länder! Ändå kan folk säga att “invandrare” är och gör si eller så, det är så ogenomtänkt och fel men ändå hyfsat accepterat tyvärr.
Det är trist men fördomar är ett globalt fenomen och man kan ju fråga sig varför vi människor i våra sinnen grupperar folk på helt godtyckliga sätt? Jag tror att det i grund och botten handlar om en kombination av rädsla för det som kan upplevas som främmande och en stor dos bekvämlighet. Det är nämligen lättare att tänka ditt och datt om andra människor än att försöka förstå dem och sätta sig in i deras situation. Men vi delar alla ansvaret för att bryta fördomar och barriärer som skiljer oss åt. Och om vi skall kunna leva tillsammans och fungera så är det också allas vår uppgift att mötas.
Det är inte så att det är de som invandrar till Sverige som skall anpassa sig till något slags svenskt beteende och bli ”integrerade”. En sann integration får vi enbart när det är lika mycket mitt ansvar som svensk som det är den nyanländes att se till att alla får plats i vårt samhälle.
