Daniel Sturesson´s blogg om politik & samhälle

Det börjar dra sig mot riksmöte för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet. Den 1-4.e Maj samlas runt 150 kdu´are i Göteborg för att ta en mängd viktiga beslut.

Det beslut som kommer att få mest uppmärksamhet lär med all sannolikhet bli när vi kdu´are skall välja vår nästa ordförande. För egen del blir det femte gången jag åker på riksmöte och tredje gången jag är med och väljer en ny ordförande.

En förbundsordförande är ju satt att driva förbundets politik så på sätt och vis är det fokus som ges till valet lite överdrivet, för en politisk organisation så bör ju politiken vara viktigast. Men det är ändå så att ordföranden är förbundets tydligaste ansikte utåt och dessutom har möjlighet att välja vilken typ av frågor som skall läggas störst energi på. Därför blir ordförandevalet trots allt viktigt men kanske på ett lite annorlunda sätt än många tänker.

Tyvärr så har det blivit lite konstigt i debatten runt ordförandevalet i år. I en del människors ögon så verkar det inte vara ett val mellan olika kandidater utan ett val för eller emot en kandidat. Jag tycker att det är helt snett. För vi har två bra kandidater som ställer upp i valet den 1.e Maj. Det är två personer med olika framtoning och stil men i grunden två bra kandidater.

När man skall välja ordförande så kan man inte bara tänka på vem som tycker mest likt mig själv, det är förstås viktigt men inte allt. Man måste också fråga sig vem som skulle vara det bästa och mest aktiva ansiktet utåt för vårt ungdomsförbund.
Kdu är tyvärr ett ungdomsförbund som allt för lätt hamnar i mediaskugga, vi har lite för lätt för att snöa in oss på frågor som är lite väl byråkratiska och kluriga för att få genomslag i pressen. Dessutom så har vi, kanske särskilt på senare tid, haft en förkärlek för att prata om frågor som inte är tillräckligt viktiga och aktuella för unga människor. Här har vår avgående ordförande gjort en mycket bra insats. Ella har varit bra på att nå ut i medier och att profilera oss i frågor som berör ungdomar. Hon visade ytterligare prov på detta när hon var med i en artikel i Metro nästan direkt efter att hon återvänt till jobbet, då hade alldeles för lång tid gått utan att KDU uppmärksammats för något annat än det kommande ordförandevalet.

Jag kan tycka att vi ibland är så måna om att verka vuxna, akademiska och kloka att vi helt tappar bort att vi är ett ungdomsförbund och faktiskt har ett ansvar att driva frågor som är viktiga för just ungdomar. Det finns ett talesätt som säger att det är bättre att vara intresserad och imponerad än intressant och imponerande. Jag tror att det är särskilt viktigt att vara medveten om detta för ett ungdomsförbund. Alltför ofta försöker vi i ungdomsförbunden framstå som att vi vet allt och har svar på alla frågor, jag tror att vi hade gjort bättre i att istället visa att vi verkligen lyssnar på det som är väsentligt för ungdomar och tar tag i frågor som de funderar över.

Då går vi till frågan om vem vi bör välja till ordförande den 1.e Maj?

Jag vet hur jag kommer att rösta men innan jag berättar det så vill jag förklara varför, jag har summerat mina åsikter om vad jag vill ha i en ordförande till några korta punkter:

-         Jag vill ha en ordförande med en genuin och lång erfarenhet av förbundets alla delar, en ordförande som varit aktiv både lokalt, regionalt och på riksnivå.

-         Jag vill ha en ordförande som har en förmåga att sålla mellan olika frågor och avgöra vad som är väsentligt, och inte minst vad som är väsentligt för ett ungdomsförbund.

-         Jag vill ha en ordförande som är rapp i käften och kan göra ett rejält avtryck i en debatt.

-         Jag vill ha en ordförande som kommer att vara aktiv i frågor som kan vinna massmedial uppmärksamhet och som är ett trovärdigt ansikte utåt för KDU.

-         Jag vill ha en ordförande som står upp för värderingar. En ordförande som kan markera mot såväl kollektivismen som den kyliga hyperindividualismen.

-         Jag vill ha en ordförande som vågar driva en politik som bygger på fundamentala idéer om alla människors lika värde oavsett hur debattvindarna blåser.

Jag hittade den personen för ganska länge sedan, och tror att det kommer att bli en av förbundets hittills bästa ordförande. Jag ser fram emot att få lägga min röst på den givna kandidaten: Matilda Stålbert

Priset blev för högt för Kristina Axén Olin. Hon valde att lämna sina uppdrag i Stockholmspolitiken för att det inte gick att klara av både arbetet och allt annat som är viktigt.
Vi politiker brukar prata mycket om att vi skall skapa förutsättningar för att människor skall kunna få ett bra liv men ibland lägger vi själva så mycket energi på politiken att vi missar det som vi talar oss varma för.

Jag har tyckt mycket väl om Axén Olin sedan jag bodde i Stockholm för ett antal år sedan och önskar att att hon hade kunnat fortsätta. Men jag är samtidigt övertygad om att hon gjorde rätt val. Men en sak som alla bör ta sig en funderare över är: Om vi vill att politiker skall kunna leva som de lär, är det då rimligt att det sätts så höga krav på deras tillgänglighet att de inte kan hinna med det som de vill unna andra?

Läs mer om Axén Olin på:
SVD
DN

Venezuelas Hugo Chavez är enligt e-mail som hittats i en dator tillhörande den avlidne FARC ledaren Raul Reyes en riktig polare till vänstergerillan i Colombia. Enligt Der Spiegel´s engelska websida har en hel del otrevligheter om Chavez kommit fram efter det att colombianska soldater kom över datorn för några veckor.

Efter att Hugo Chavez hamnat i fängelse på tidigt 90-tal så fick han pengar från FARC för att klara sig och kunna bygga upp ett politiskt nätverk. Sedan Chavez blev president i Venezuela för 10 år sen så har samarbetet utvecklats avsevärt. Mycket av de droger och vapen som FARC får tag i smugglas över gränsen från Venezuela och det finns i datorn uppgifter om en eventuell gåva från bland andra Chavez till gerillan på i runda slängar 300 miljoner dollar. Sedan Chavez tog över styret landet så har droghandeln över landets gränser inte minskat - tvärtom är Venezuela “the drug trafficking mecca” enligt en colombiansk narkotikaboss vid namn Luis Hernando Gomez Bustamante som arresterades förra året. 

Nu kanske ingen blir så förvånad över att jag inte är så förtjust i vare sig FARC eller Chavez men tyvärr så finns det alldeles för många som har helt andra åsikter. Vänsterns studentförbund klädde hela Lund i idol-affischer med Hugo Chavez förra året och bjöd in till öppna möten om den socialitiska idealstaten Venezuela. När de svarade på kritik i den lokala studenttidningen så blev det bara pinsamt uppenbart att de så gärna vill ha en kommunistisk hjälte att se upp till att de ignorerar alla komprometterande fakta om personen.

För drygt trettio år sedan hyllade svenska ungdomar med vänstersympatier blint Albaniens diktator Enver Hoxha, uppenbarligen har inte så mycket hänt sedan dess.
 

Idag började rättegången mot ungdomarna i “mopedgänget” i Rödeby. Det är bra att en rättsprocess kommer igång men tyvärr kommer denna markering från samhällets sida alldeles för sent. För att hindra att ungdomar fastnar i ett brottsligt beteende så är det viktigt att de får tidiga och tydliga signaler på att det inte är acceptabelt att bryta mot lagar. En rättsprocess kommer ofta igång så pass långt efter att ett brott begåtts att allt för många unga hinner begå nya brott innan de får ta några konsekvenser av det första brottet.

För att förebygga att unga hamnar i upprepad brottslighet så behövs nya sätt att ta sig an frågan. Jag har idag för Kristdemokraterna i Klippans räkning lämnat in en skrivelse till kommunstyrelsen om att införa s.k. bekymmringssamtal i Klippan. Vi tror att bekymmringssamtalen kommer att bli ett effektivt verktyg för att minska ungdomsbrottsligheten.

Kolla gärna skrivelsen här nedan:

Skrivelse om bekymringssamtal för Klippans kommun,

Enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet så är det enbart 8% av ungdomsbrotten som klaras upp. Samhället missar ofta chansen att hjälpa ungdomar ut ur brottslighet när de är som mest mottagliga för en förändring. Det behövs nya arbetssätt för att effektivt kunna minska ungdomsbrottsligheten.

Enligt företrädare för Unga-KRIS (Kriminellas Revansch i Samhället) som arbetar med att hjälpa unga ur brottslighet är det för unga förbrytare särskilt viktigt att markeringar från samhället är både tidiga och tydliga. En ung person som begår ett brott är som mest mottaglig för en förändring direkt efter att brottet begåtts, dagens långa handläggningstider gör istället att unga ibland hinner begå nya brott innan de får ta konsekvenserna av ett tidigare brott. Dessutom är många brott som begås av unga mindre omfattande samt svårbevisade vilket bidrar till att det sällan väcks åtal mot unga.

Ett annat problem är att det ofta finns brister i kommunikationen mellan de olika myndigheter som borde vara inblandade i att hjälpa unga som begår brott. Denna problematik blev väldigt aktuell i och med Karlskrona kommuns internutredning av det uppmärksammade Rödeby-målet. Socialförvaltningen i Karlskrona hade inte kännedom om mer än en av de fem polisanmälningar som gjorts av familjen som trakasserades av ett ungdomsgäng.

För att minska ungdomsbrottsligheten så behövs det nya sätt att ta sig an de unga som begår eller misstänks för brott. Det är dessutom viktigt att alla berörda delar av kommunens verksamhet samverkar för att hjälpa unga som håller på att fastna i ett brottsligt beteende.

En lösning på den problematik som lyfts fram i denna skrivelse är så kallade bekymringssamtal. Bekymringssamtalen är en metod som tagits fram av polis och myndigheter i Norge och innebär att en ungdom som misstänks för ett brott eller som är med i gängbildningar som misstänks vara inblandade i brott kan kallas att tillsammans med sina föräldrar träffa representanter för Polisen och Socialförvaltningen. Detta sker i en serie av samtal där man diskuterar brott och vilka konsekvenser de kan få samt diskuterar den unges situation i skola och på fritiden. Samtalen skapar utrymme för reflektion hos ungdomarna och deras föräldrar och hjälper dem att förändra situationen.

Bekymringssamtalen är frivilliga vilket gör att det inte krävs en rättsprocess för att de skall kunna påbörjas. De kan sätta igång direkt efter att en polisanmälan inlämnats eller då det finns skäl att anta att den unge är inblandad i brottsliga aktiviteter. Samtalen skapar ett forum där ungdomar tillsammans med sina föräldrar kan få hjälp att hitta vägar ut ur negativa mönster.

Med bekymringssamtal får de unga en tidig och tydlig markering från samhällets sida och dessutom skapas förutsättningar för en bättre samverkan mellan berörda myndigheter för att minska ungdomsbrottsligheten.

Vi föreslår mot bakgrund av detta:

 

att Kommunstyrelsen i Klippan ges i uppdrag att verka för att bekymringssamtal införs för unga i Klippans kommun.

 

 

En svensk 23-åring räddade en hel familj från en brand i Oslo. Det är upplyftande att läsa om människor som riskerar sitt liv för att rädda andra, sanningen är ju dessutom den att det oftast är någon annan än ambulans eller polis som upptäcker en människa i nöd först. Men det krävs ju kunskap för att agera rätt i en sådan situation, 23-åringen berättar att han bara gjorde som han lärt sig i skolan.

Det är väldigt bra att de allra flesta i Sverige får första hjälpen-utbildning under skoltiden men det finns alltid en risk att den kunskapen inte kommer alla till del och inte minst att man med tiden glömmer bort ganska mycket. Detta har man tagit fasta på i Kalifornien där man insett att frivilliga krafter ibland är minst lika viktiga som uttryckningspersonalen. Ett omfattande arbete pågår med att se över hur man kan tillvarata och utbilda volontärer på bästa sätt, inte bara för olyckor utan även andra saker som långvariga strömavbrott mm. Läs lite om initiativet här.

Samtidigt som att ett sådant initiativ absolut inte kan ersätta brandmän, poliser och sjukvårdspersonal (det är inte heller tanken i Kalifornien) så kan det vara ett bra komplement. Definitivt något för oss i Sverige att snegla på.

I dagens DN kritiserar Barbro Hedvall försvarets rekryteringsmetoder. Det hon skriver verkar klart rationellt:

“I år får 7 000 personer grundutbildning och 135 000 får ett brev om att mönstra, hälften av dem kommer också att göra det under tvång. Låt i stället försvaret rekrytera som andra verksamheter med annons och lämplighetstest.”

Men det finns faktiskt en hel del saker som tyder på att det inte är så klokt som det verkar. Först och främst så är det inte alls så att hälften verkligen mönstrar under pliktkrav. Sanningen är att hälften under pliktkrav måste fylla i ett frågeformulär på nätet och att det sedan är ett antal av dessa som verkligen mönstrar. Jag har inga exakta siffror på hur många det är men det rör sig om ca hälften av de som fyllt i formuläret, och denna summa är ju inte statisk utan går att förändra. 

För det andra så är det trots allt en ganska liten del av försvarsbudgeten som går till mönstringen, och värnpliktsutbildningen överhuvudtaget, ca hälften går istället till materialinköp som inte alltid är så särdeles genomtänkta eller behovsprövade. I FInland utbildas mycket fler värnpliktiga än i Sverige men deras försvarsbudget är ändå inte så mycket större.

För det tredje så menar Barbro att vi ju lyckas rekrytera bra folk till utlandsmissionerna och därför är det självklart att vi kan ha samma förfarande för all rekrytering i försvaret. Det hon missar i den analysen är att det idag finns ett urvalsunderlag för rekrytering till utlandsmissionerna som bygger på att vi har (och har haft) en allmän värnplikt. En grundanledning till att vi har soldater på utlandsmissioner som har väldigt olika bakgrund och erfarenheter är att vi, till stor del pga. värnplikten, har en heterogen grupp människor som genomfört grundutbildningen och därför kan åka på en mission. 

Det kanske låter dumt att så många skall behöva svara på frågor på nätet och senare även mönstra, men det finns en del annat som är betydligt dummare. Inte minst det faktum att Försvarsmakten köpt 100 Jasplan som man aldrig använt och aldrig kommer att använda, när man nyligen gjorde en uppgradering av Jas-gripen så valde man att inte göra uppgraderingen på dessa 100 plan som kostat 250 miljoner kronor per styck. Dessutom så är en allmän mönstringsplikt (med en första sållning via nätet) en garant för att såväl den som drömmer om att bli fallskärmsjägare som den som vill bli lärare skall ställas inför alternativet att satsa ett eller flera år på Försvarsmakten.

Sammanfattningsvis så skulle man nog kunna säga om den allmänna mönstringen att det låter dumt men det är klokt.

Björn Körlof som är avgående generaldirektör för Pliktverket har gått ut med att han vill se en könsneutral mönstringsplikt. Det är goda nyheter som tyvärr kommer först när han är på väg att lämna sin tjänst.

Det finns de som uttrycker tveksamhet till en sådan förändring men min erfarenhet från att ha träffat hundratals värnpliktiga under min tid i Värnpliktsrådet är tydlig: Fler kvinnor som gör värnplikten är bra för såväl attityderna i försvaret som de värnpliktigas förutsättningar att nå utbildningsmålen.

Idag får alla 18-åriga killar ett brev från Pliktverket med anvisningar om att fylla i en undersökning på nätet om sin hälsa och förutsättningar för att göra militärtjänst, resultatet av dessa används sedan som underlag för att välja ut vilka som skall mönstra. För tjejer är det annorlunda, de får själva uppsöka den information de behöver för att kunna mönstra och det är inte alltid så lätt att hitta rätt direkt.

Jag tror att en könsneutral mönstring hade gjort stor skillnad på hur många kvinnor som gör värnplikten även om det inte finns något pliktkrav för kvinnor vad gäller själva militärtjänsten. Det är min erfarenhet att många bestämmer sig för att göra lumpen när de är på mönstringen. Så var det även för egen del, jag var inte så överdrivet sugen på 10 månader i grönkläder när jag äntrade Pliktverkets lokaler i Kristianstad för ca åtta år sedan men väl där så tänkte jag att det nog kunde vara en intressant erfarenhet, vilket det också var. Jag är övertygad om att det även är många fler tjejer som skulle vilja göra lumpen om de bara kom och mönstrade.

Så Björn; all heder åt dig och jag hoppas att din efterträdare lyssnar!

I Södertälje har politikerna beslutat att införa regler för hur många människor som skall tillåtas bo i en lägenhet i de kommunala bostadsbolagens fastigheter. I en etta skall högst 3 personer få bo, i en tvåa 4 och i en trea 6 personer.
Det är förvisso sant att Södertälje kommun har tagit emot väldigt många flyktingar och att bostadssituationen för många av dessa är inhuman men samtidigt så är det frågan om dessa regler kommer att vara till hjälp för någon. Utöver att förslaget är dåligt så är det en åtgärd som i bästa fall behandlar symptomen men som inte har något med grundproblemet att göra.

Jag är väldigt stolt över att vi i Sverige har valt att ta emot ett stort antal irakier som flyr från våld och kaos, något som bland annat uppmärksammats av TIME Magazine. Men självklart så innebär det också arbete för kommuner runt om i landet att ta emot och ta hand om de flyktingar som kommer, detta har lett till många olika diskussioner om vad som borde göras av vem.

Jag tycker att det är viktigt att man har ett både idealistiskt och praktiskt perspektiv i denna diskussion. Om vi utgår ifrån att det är rätt att Sverige tar emot flyktingar som undflyr farliga situationer, vilket jag tror och hoppas att de flesta instämmer i. Så kommer då frågan om var i landet de skall ges möjlighet att bosätta sig. Här har vi en konflikt mellan kommunalt självbestämmande och vad som är mest ändamålsenligt. Det finns åtskilligt med studier som visar på att det är lättast för nykomna invånare i ett land att bli delaktiga i samhället om de bosätter sig i en mindre ort och inte i områden där en majoritet av de boende har utländsk bakgrund. Samtidigt så är det tyvärr så att många av de kommuner som skulle kunna erbjuda bäst möjligheter för nyanlända flyktingar istället är de som är mest restriktiva med att ta emot flyktingar. Ännu tristare är att en av dessa kommuner är min egen hemkommun Klippan, där diskussioner har förts men trots försök från kd har ingen överenskommelse om mottagande nåtts.

Hur man skall lösa den här problematiken är definitivt en kvalificerad fråga, staten skulle ju kunna besluta om kvoter för varje enskild kommun men det skulle inskränka kommunernas självbestämmande och rent principiellt vara olyckligt. En bättre lösning är att man från alla olika håll i samhället sätter press på kommunerna som inte tar ansvar för flyktingmottagandet. Migrationsverket med Dan Eliasson i spetsen har gjort detta på ett lysande sätt genom att skriva ut vilka kommuner som inte tar emot flyktingar på verkets hemsida.

Men du och jag kan också ta vårt ansvar här. Om vi är många som skriver insändare och kontaktar våra lokala politiker och säger att vi tycker att vår kommun har ett ansvar för andra människor och att det är dags att vi tar det ansvaret så sätter vi en positiv press på politiker och tvingar fram en jämnare fördelning av flyktingmottagandet.

Jag är uppriktigt trött på att de som hörs mest i integrationsdiskussioner på tidningssidor och internetforum, är människor som tycker att alla skall sköta sitt eget och att vi inte har en moralisk förpliktelse att hjälpa människor oavsett var de härrör ifrån. Vi har alla en röst och det är sannerligen på tiden att vi använder oss av den!

Det diskuteras på flera håll om eventuella bojkotter av OS i Peking. De framsteg för mänskliga rättigheter som IOK sade sig hoppas på när det beslutades att Kina skulle få spelen, har inte kommit. Det avrättas fortfarande tusentals människor i Kina varje år och en av de främsta förespråkarna för mänskliga rättigheter i landet har försvunnit sedan han skrivit brev till den amerikanska kongressen om att förtrycket i landet snarare blivit värre de senaste åren. Lyssna gärna på Studio Ett´s reportage i frågan.

Samtidigt så har en konflikt mellan politiken och idrotten blossat upp på annat håll. I detta fall är det FIFA´s (internationella fotbollsförbundet) president Sepp Blatter som har gått i taket över att en spansk minister har försökt påverka när det spanska fotbollsförbundet lägger sina möten. Enligt FIFA så skall politikerna hålla sig borta från de nationella fotbollsförbundens verksamhet och Blatter är inte sen med att varna för konsekvenser. Om den spanska regeringen inte ändrar sig så kan de spanska klubblagen stängas ute från Champions League och, ännu allvarligare, det spanska landslaget portas från EM i sommar.

Min gissning är att det inte finns någon politiker i det fotbollstokiga Spanien som skulle vilja hållas ansvarig för att något sådant händer så de lär nog snällt foga sig efter Blatters varningar.

Sepp Blatter skall enligt SR ha kommenterat det hela med att “FIFA har fler medlemsländer än FN och är dessutom mäktigare”. Ett uttalande som iofs kanske säger mer om Sepp Blatters självtilltro än något annat, men incidenten blir intressant när den kopplas till OS-diskussionen. Jag är som sagt inte övertygad om att en bojkott eller ens hot om en sådan skulle vara en god idé, men de som menar att idrotten inte kan påverka politiken bör nog ta sig en funderare eller slå en signal till Sepp Blatter.  

SvD´s Maria Abrahamsson slår idag huvudet på spiken och lyfter fram några av de tydligaste luckorna i Sverigedemokraternas politik. Nämligen deras vana att låna friskt från vitt skilda partiprogram för att attrahera alla väljargrupper på något sätt. Samt det faktum att den enda röda tråd som egentligen går att hitta i deras sammantagna politiska tyckande är att de vill hindra invandringen och gärna repatriera (på ren svenska: skicka tillbaka) de människor som redan kommit till Sverige från olika länder.

Det är ganska kul att följa hur de i praktiken driver sin politik i min hemkommun Klippan, där de fick 8,1 % av rösterna utan att driva någon särdeles omfattande valkampanj. Deras motioner hittills har rört sig om intressanta och relevanta förslag som till exempel:

- Stryk de kommunala bidragen till en albansk förening som får en liten summa pengar varje år enligt precis samma premisser som alla andra föreningar i kommunen. (Avdelning: Lagstiftningen skall vara generell och lika för alla?)

- Bygg en upplyst cykelväg mellan Klippan och Ljungbyhed, en sträcka på 12 km, utan något finansieringsförslag.
(Avdelning: Det är tanken som räknas)

- Fullmäktige föreslås besluta att uppmana kommunstyrelsen att de i sin tur skall kontakta polisen för att berätta för dem att de skall se till att lagstiftningen om fyrverkerier skall följas. (Avdelning: Det kommer förhoppningsvis inte som en överraskning för polisen att de skall upprätthålla lagen).

Jag vet inte om det var denna typ av frågor som deras väljare kände att de etablerade partierna inte drev tillräckligt starkt. I mina ögon framstår det som att sd är ett parti som vinner på att inte synas. När det de i praktiken gör och tycker inte syns så kan människor som är besvikna på riksdagspartierna fästa sina förhoppningar på sverigedemokraterna. 
Sd´s taktik i kampanjsammanhang är ofta att ställa massa frågor, och det är bara att konstatera att det finns många som kan instämma i frågeställningarna men det bör rimligen inte vara så många som kan instämma i deras förslag till lösningar.